Le Fabuleux Destin d?Amélie Poulain
Det är något magiskt med filmer.Varje gång jag ser på film blir jag så insatt att jag glömmer allt annat för en stund.Det känns som att det nästan är ens eget liv som man tittar tillbaka på.Fast att man inte vet vad som ska hända.Ibland,om man pausar filmen(vilket jag försöker göra så lite som möjligt)kan man komma tillbaka till verkligheten och det där magiska försvinner för ett tag.
En film kan få en att gråta så att man tappar andan.Vissa slut är så otroligt sorgliga att man vill hoppa in i filmen och göra allt bra igen för det är därför man kollar klart på filmen,man vill ha ett lyckligt slut.
En annan film kan få en att må jättebra.Man skiter i alla problem för en stund och tänker på allt bra och lever livet.
Efter en stund kommer verkligheten tillbaka,men det är alltid värt att kolla på en film för att tänka på något annat för stunden.
En film kan få en att gråta så att man tappar andan.Vissa slut är så otroligt sorgliga att man vill hoppa in i filmen och göra allt bra igen för det är därför man kollar klart på filmen,man vill ha ett lyckligt slut.
En annan film kan få en att må jättebra.Man skiter i alla problem för en stund och tänker på allt bra och lever livet.
Efter en stund kommer verkligheten tillbaka,men det är alltid värt att kolla på en film för att tänka på något annat för stunden.
